Antoine Pesne, född 23 maj 1683 i Paris, Frankrike, död 5 augusti 1757 i Berlin, Preussen, var en fransk målare under rokokon. Pesne gick i lära hos sin far, målaren Thomas Pesne, samt hos Charles de la Fosse i Paris. Under åren 1705?C1710 företog han en resa i Italien och vistades huvudsakligen i Venedig, där han anslöt sig till Andrea Celesti, vars måleri tydligt påverkade Pesnes tidiga verk. 1710 kallades han av kung Fredrik I av Preussen till Berlin som hovmålare. Därefter företog han under de följande åren kortare resor till hoven i Dessau (1715), Dresden (1718), London (1723) och Paris (1724). 1733 utnämndes Pesne till ledare för konstakademin i Berlin. Han anses vara en viktig förmedlare av den franska konsten till Brandenburg-Preussen. Pesne var i huvudsak verksam som porträttmålare, men han utförde även talrika vägg- och takmålningar för Fredrik den store i de kungliga slotten. Ett av Pesnes mest berömda konstverk är Dansösen Barbara Campanini (cirka 1745). Detta porträtt med sin lätta och schvungfulla formgivning, det spontana penseldraget och de ljusa, pastelliknande färgerna är karakteristiskt för Pesnes arbeten och för rokokon i allmänhet. På ett virtuost sätt framställer Pesne den med tygblommor dekorerade sidenklänningen. Fredrik den store uppskattade sin hovmålares berömda plein-air-porträtt och lät hänga det på en framträdande plats i sitt arbetsrum i slottet i Berlin.   Related Paintings of antoine pesne :. | Portrait of the dancer Barbara Campanini aka La Barbarina | Self portrait | Portrait of Elisabeth Christine von Braunschweig | Jean Philippe | Portrait of Frederick William I of Prussia |
Related Artists:
Massimo d Azeglio
1798-1866
William Aikman
William Aikman (24 October 1682 - 7 June 1731) was a Scottish portrait-painter. Aikman was the son of William Aikman, of Cairney. His father intended that he should follow the law, and gave him an education suitable to these views; but the strong predilection of the son to the fine arts induced him to attach himself to painting alone. Poetry, painting, and music have, with justice, been called sister arts. Mr. Aikman was fond of poetry; and was particularly delighted with those unforced strains which, proceeding from the heart, are calculated to touch the congenial feelings of sympathetic minds. It was this propensity that attached him so warmly to Allan Ramsay, the Doric bard of Scotland. Though younger than Ramsay, Mr. Aikman, while at college, formed an intimate acquaintance with him, which constituted a principal part of his happiness at that time, and of which he always bore the tenderest recollection. It was the same delicate bias of mind which at a future period of his life attached him so warmly to Thomson, who then unknown, and unprotected, stood in need of, and obtained the warmest patronage of Aikman; who perhaps considered it as one of the most fortunate occurrences in his life that he had it in his power to introduce this young poet of nature to Sir Robert Walpole, who wished to be reckoned the patron of genius, and to Arbuthnot, Swift, Pope, Gay, and the other beaux esprits of that brilliant period. Thomson could never forget this kindness; and when he had the misfortune, too soon, to lose this warm friend and kind protector, he bewailed the loss in strains distinguished by justness of thought, and genuine pathos of expression.
geoorg engelhard schroder
1684+1750 study of a hand . nationalmuseum